Jag hade en intressant diskussion med goda vänner. En av dem oroar sig mycket. Och hon tycker det är bra. För då har hon en beredskap och har tänkt ut en plan om något skulle inträffa. Då behöver inte kriser och händelser bara dimpa ner. Hon har funderat på hur hon skulle göra vid skilsmässa, sjukdom, dödsfall och annat svårt.
Vi andra tyckte att det är dumt att oroa sig för saker som kanske aldrig inträffar. Händer det något, så tar man det då. Hittills har det funkat lysande för mig.
Jag har också svårt att tro att en plan som jag bestämmer mig för idag, om X skulle hända, knappast skulle hålla, om X blev verklighet.
Men det är spännande tankar. Och klart jag oroar mig. Men jag försöker hela tiden sluta med det, och jag tycker att jag blivit riktig duktig.
Däremot tar jag gärna ut glädje i förskott. Då får man ju i alla fall vara glad EN gång. Och i bästa fall två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar