Jag har inkontinenta tårkanaler. Det har jag alltid haft, men de blir inte bättre med åldern. Tvärtom. Och jag KAN inte hålla mig. Det är frustrerande ibland, typ på jobbet är det inte så kul alla gånger att böla åt petitesser. Och nu, när jag ska berätta för folk om "min svårighet" (trogna läsare vet), så är det så olika. Ibland kan jag berätta rakt upp och ner utan att spilla en tår, och ibland hulkar jag och snorar som en tok. Jag fattar inte varför det är så olika.
Jag berättar för dem som står mig nära. Och jag vill inte ljuga, så om någon frågar så säger jag som det är. Men det är ju inte precis så att jag ställer mig upp på jobbets stormöte med 100 pers och säger "Jo, hörrni...". Det skulle ju bara vara knäppt.
Jaha, vad ville jag med det här då? Äsch, ingenting ;)
Känner igen mig, jag är en riktig lipsill! Att du ibland kan berätta utan tårar och ibland med kanske bara beror på dagsformen, eller så kanske det har med mottagaren att göra - kanske den utstrålar något som gör att du blir mer känslig.
SvaraRaderaJo, så kan det vara. Jag analyserar det just nu. Om mottagaren gråter, då är det kört. DET vet jag i alla fall ;)
SvaraRaderaJag känner igen mig i detta. För mig är det så här, när jag inte ska eller "får" gråta ja då gråter jag nästan garanterat och när folk förväntar sig att jag ska gråta ja då kan jag inte gråta. Mycket hänger på vart jag är, vilka jag är med och hur dagsformen är. Ibland kan jag börja gråta utav bara en tanke... /Kram
SvaraRaderaPrecis! Jag gråter till Äntligen hemma när de får se sina rum ;)
SvaraRadera