Jag fick en aha-upplevelse igår när jag läste en serietidning! Jo, du läste rätt, en serietidning. Det var en serie av Liv Strömquist som visar att det var ju arbetarklassungarna som rökte, drack och fick ligga. De var inte bra i skolan, men de var populära. Medelklassungarna var töntarna som avundsjukt tittade på. Sedan jämnar det ut sig. Medelklassungarna utbildade sig, fick välbetalda jobb, har livskvalitet, designade glasögon, bor ljust och fräsch, kan allt om topplån och behöver aldrig jobba utomhus eller lyfta något som väger mer än 12 kg. Arbeterklassungarna fick förslitningsskador, odiagnostiserad värk, folk ser ner på dem och säger till dem vad de ska göra. Hela livet. Och i värsta fall blir de missbrukare, dör av en överdos, ramlar ner från ett bygge, får en järnbalk i huvudet eller blir påkörd av tåget när de städar spåren. De dör 10-15 år före medelklassungarna.
Ja men så var det ju. Och är. Herreminje!!!
(Serien fortsätter men detta inlägg är redan för långt.)
Så sant som det är sagt!
SvaraRaderaJa men eller hur? Har du tänkt den tanken? Det hade inte jag.
SvaraRaderaJa, jag har reflekterat över att tuffa gänget som fanns på skolan längre fram i livet visade sig bli "förlorarna" medan töntarna var de som kommit någon vart. Dessvärre får jag väl då erkänna att jag tillhörde tuffa gänget...man får väl dra sin egen slutsats av det :)
SvaraRaderaJo, iofs. De tuffa brudarna fick barn tidigt, skilde sig, blev arbetslösa och de har väl inte de bäst betalda och lättaste jobben, precis. Töntarna fick sin revansch. Det sägs ju att hela kultureliten är töntarnas revansch.
SvaraRaderaJag drar mina slutsatser ;) Själv var jag en tuffing som rökte, drack och fick ligga OCH var duktig i skolan. Det var det ultimata ;)