Mina barn är snart vuxna. I alla fall på papperet, brukar jag säga. De tycks bli samhällsgoda medborgare. Men jag tycker det är, eller kanske mer har varit, en svår balansgång mellan att pusha och curla.
Jag tycker om att vara snäll. Så jag kunde bre mackor, knyta skosnören och skala potatis till mina barn även om de själva kunde.
Alla har haft det lätt för sig i skolan och jag har nog varit dålig på att pusha dem och "tvinga" dem att plugga. Jag har varit rädd för att de ska känna sig för pressade och bli stressade. Men nu tänker jag att jag kanske skulle ha pressat dem mer. Då kanske de haft större ambitioner och mer jävlaranamma i sig? Hänger pushande och resultat ihop?
Hur som helst så är de snälla, mjuka, fina, omtänksamma, generösa och roliga. Och de tycks vara tillfreds med livet. Jag nöjer mig med det, och litar på att de kan om de vill.
Jag tycker inte att det är något fel att curla, vi vill ju våra barn så väl. Men det där med att pusha är ju lite svårare, som du säger så vill man inte att de ska känna sig tvingade och få för stora krav på sig. Jag har ju bara en 2:a-gluttare som än så länge tycker att det mesta är skoj så jag har inte hamnat därhän än, men kan tänka mig att det kommer att bli en svår balansgång i framtiden.
SvaraRaderaJo, men visst kan man curla för mycket. Jag skulle vilja gå bakom och ta emot dem om de faller, istället för att gå framför och kratta. Jag tänker på mig själv, som själv beställde tid hos tandläkaren när jag var tio. Åkte buss ensam 70 mil när jag var elva. Flyttade hemifrån och försörjde mig själv när jag var 17. Det har inte mina barn "behövt". Å andra sidan tycker jag att jag blev FÖR självständig, för tidigt.
SvaraRaderaOerhört svår balansgång. Att curla kan ju verkligen bli en björntjänst. Sen finns det ju grader i curlandet från att mamma följer med på 23-åringens anställningsintervju till att hjälpa till med knyta skorna på en åttaåring. Kan dock konstatera att på jobbet ser man curlande morsor som följer med vuxna söner/män till akuten och frågar hur lång tid det är kvar osv. Då har man passerat gränsen tycker jag.
SvaraRaderaJo. Jo.
SvaraRaderaFölja med på akuten gör man väl om de är så illa däran att de behöver hjälp. På samma sätt som man följer med en make, vän ed. Å andra sidan skulle jag aldrig be mina barn gå till akuten om de inte var så illa däran att de behövde hjälp att ta sig dit. Innan dess, tar de en Alvedon och går och lägger sig, tycker jag ;)
Jo men de kan sitta i väntrummet bredvid och föra deras talan och ungarna bara sitter där och blir uppassade. Vi pratar stukad fot typ.
SvaraRaderaMen geez! Det skulle jag ALDRIG göra! Jag är nog inte så curlande ändå, när jag tänker efter.
SvaraRaderaAtt vara förälder är världens svåraste jobb. (ett jobb jag funderar på att aldrig ta..)
SvaraRaderaMin mamma har i mitt tycke curlat rätt mycket och såhär i efterhand kan jag tycka att lite push hade inte skadat. Skulle gärna ha lite mer skinn på näsan idag. Större ambitioner.
Men det är kanske som med mycket annat i livet, man är aldrig nöjd ;) hade jag blivit pushad hade jag kanske önskat att mamma var mer curlande ?
Visst är det svårt?
SvaraRaderaJag har vänner som har pushat sina barn ganska hårt. För någon har det gått riktigt bra, och för någon annan inte alls så bra. Så det finns nog ingen automatik i det.