Jag läser Magdalena Ribbings råd ibland. Jag har också frågat henne några gånger, och fått svar på stört.
Idag svarar hon så bra på en synnerligen trångsynt människas fråga.
Jag tycker det är så konstigt att man kan ha något emot enkönade förhållanden. Jag brukar försöka komma ihåg att inte fråga om någon har pojk- eller flickvän, utan säga partner eller sambo. Till mina barn brukar jag säga:
- Är du ihop med någon tjej eller kille?
När de var yngre och homofoba ; ) sa de:
- Kille? Är du galen?
Nu är de mer toleranta och kloka, så de säger bara:
- Nä.
Jag hoppas och tror att de inte känner att det är en stor grej för mig, om de är homo- eller bisexuella. Det finns verkligen andra saker jag oroar mig mer för.
Ja herre Gud vad det finns inskränkta människor. Jag hörde en gång en mamma som sa "Igår frågade "O" mig vad jag skulle säga om hon kom hem och sa att hon var lesbisk. Då var jag ju tvungen att ljuga och säga att jag skulle älska henne ändå"! Jag frågade om hon verkligen menade allvar, att hon skulle sluta älska sin dotter om så var fallet. Då fick jag till svar "Det vore det värsta jag kunde tänka mig så jag skulle nog ha svårt att älska henne då"!
SvaraRaderaMen herre gud! Hur är folk funtade?
SvaraRaderaJag har nykterister i min bekantskapskrets som sagt till sina barn:
- Ring inte mig om du är full. Då kan du ligga där och spy i en buske och skämmas.
De tror att det hotet ska göra att ungarna avhåller sig från alkohol. Antar jag. Men tänk om de dricker ändå? Och ligger fulla i en buske, ensamma? Men hem till mamma och pappa vågar de inte ringa. Det är förfärligt.
Ribbing är bra, svarar rakt och vettigt på mellanmänskliga frågor. Men jag har aldrig kommit på idén att fråga själv. Det kanske jag ska börja med!
SvaraRaderaJo, hon är klok, och ganska pragmatisk. Börja fråga! Två gånger fick jag svar på sekunden. Hon satt vid datorn och svarade bums. Men nu kan jag allt om vett & etikett så nu behöver jag aldrig mer fråga ;)
SvaraRadera