torsdag 15 april 2010

Konsten att lyssna

Jag älskar att prata, och somliga kanske tycker jag kastar sten i glashus. Eller nåt. Men jag tycker det är både konstigt och irriterande att så många pratar mer än de lyssnar, när jag vill att de ska lyssna. Det hände häromdagen. Jag ringde en väninna för att jag hade saker som tyngde mig. Men hon hummade lite och sedan var det hon som pratade om sitt, och jag lyssnade.
Jag har en annan som gör så hela tiden. Där har jag gett upp, så jag försöker inte ens dryfta mitt. Jag låter henne babbla på om sitt.
Eller är jag otydlig? Ska jag säga "Jag behöver prata och nu vill jag att du lyssnar". Det känns knepigt, för SÅ dramatiskt är det ju inte.
Jag hoppas, och tror, att jag har fingertoppskänsla så jag inser när jag ska lyssna mer än prata.

4 kommentarer:

  1. Jag är ju precis som du, älskar att prata, men jag håller verkligen med om att det är viktigt att man också kan lyssna. Vet precis hur du menar med sådana där människor som inte alls verkar ha den förmågan. Man ringer till dem och samtalet kan fortgå hur länge som helst och man har nästan inte fått en syl i vädret. Kanske kommer en snabb fråga "Hur är det med er då?", men man hinner knappt svara så är de igång igen. Jag tycker faktiskt inte att man ska behöva be någon lyssna, det hör väl ändå till att man också kan lyssna in och ta reda på hur den andra mår och har det.

    SvaraRadera
  2. Precis! Och ibland kan jag tänka att om JAG ringer så är det för att jag vill prata. Och lyssna.

    SvaraRadera
  3. Oja, känner igen mig både på den som inte får säga det hon vill och att vara den som efter ett samtal tänker... "men hur mådde hon då?".

    Jag har en väninna som jag verkligen får anstränga mig för att fråga ut och lyssna på - för annars brukar hon (snäll och omtänksam som hon är) få mig att prata om mitt...
    Sedan har jag andra väninnor som inte lyssnar även att jag försöker ta upp något som är viktigt för mig.

    Så kontentan är väl att vi är lite olika men de allra allra flesta skulle behöva bli bättre på att lyssna. Även jag.

    SvaraRadera
  4. Men det är väl en fin egenskap att din vän får dig att prata om ditt? Då kan ju du bestämma att nästa gång ni pratas vid, så ska du se till att hon får prata om sitt.

    SvaraRadera