Jag såg Annas eviga på SVT2. De diskuterade om man alltid kan sona sitt brott. Mycket klokt sades, men det här var bäst: Claes Borgström sa ungefär så här:
- Anhöriga till någon som mördats kan säga "Hur kunde mördaren bara få tre år i fängelse? Var inte min dotters liv värt mer?" Då brukar jag svara "Men tänk om mördaren var din son".
Ni fattar.
Jag måste säga att jag tyckte det var ett mycket bra svar. Jag kan självklart förstå det andra föräldraparet också, men allt har 2 sidor (ibland fler).
SvaraRaderaJag förstår hur han menar, men samtidigt så har jag full förståelse för att de drabbade mår dåligt över att förövaren ofta får alldeles för kort straff. Enl vad jag tycker så borde vi ha längre straffsatser än vad vi har när det gäller våldsbrott, men då ska det inte handla enbart om att låsa in folk utan också rehabilitera och vårda dem.
SvaraRadera@Marie-Louise: Jo. @Kristina: Absolut. Det sista är viktigt. Nu ropar "alla" på längre och hårdare straff, men utan behandling är det ju verkningslöst.
SvaraRadera